Chapter 2 - Telling the truth...
Alexandra:
Signalerna gick men det var ingen som svarade,jag ringde om och om igen.
''Shit,förlåt att ja avrg inte svarat,hade mobilen på ljudlöst på mitt rum och jag var i köket'' stod det på ett sms från Cassie.
Jag ringde upp och den här gången svarade hon direkt.
''Hej,kan du komma till mig?'' frågade jag.
''ah,sure..kommer nu!'' svarade hon och sedan la vi på.
Det tog ungefär 5 minuter innan det plingade på dörren och jag sprang ner för att öppna.
''hej'' sa jag och kramade henne.
''hej,snygg du är!'' sa hon och jag rynkade på näsan.
(tänk er att hon inte håller på att öppna dörren)
''Ska vi gå upp,jag behöver prata med dig'' sa jag och hon tog av sig sina skor.
''okej,vart är din mamma?'' frågade hon och jag hajade till.
''Jo,det är det jag måste prata med dig om'' sa jag och hon tittade oroligt på mig.
Vi gick upp och satte oss i sängen mittemot varandra.
''Har det hänt nåt Alex,du kan berätta allt för mig'' sa hon och jag log lite.
''Ja och jag vet det men jag har faktiskt...'' började jag.
''vad har du gjort,berätta nu!'' sa hon.
''jag har inte berättat en grej för dig,och det gäller min mamma'' sa jag och hon tittade med en obeskrivlig blick på mig.
''för 2 år sen så fick vi reda på att min mamma hade cancer'' sa jag och hon drog andan.
''Herregud'' viskade hon.
''jag har inte sagt det till dig och jag känner mig så dum,jag har ljugit för dig hela tiden,sagt att mamma vart på jobbet när hon i själva verket vart på sjukhuset..förlåt'' sa jag och tittade ner.
''Alexandra,varför har du inte berättat det här tidigare?'' frågade hon.
''Jag vet inte..'' sa jag.
''Jag borde vara arg på dig för du har faktiskt ljugit för mig,men...jag kan inte det för det spelar ingen roll om du ljugit för mig i 2 år just nu,för jag är så ledsen för din skull,men du vet att jag finns här för dig!'' sa hon och log.
''ja'' sa jag och hon gav mig en lång kram.
Då hade jag äntligen berättat det!
Efter några timmar utav flams och allvar så skulle Cassie gå hem.
''Ska vi åka upp till mamma en sväng bara du och jag?'' frågade pappa eftersom de andra var borta,hos kompisar.
''Ah kan vi göra'' svarade jag och började ta på mig mina skor.
Det tog en kvart att åka upp till sjukhuset och när vi var framme så gick vi till expeditionen och han berättade vart vi skulle gå.
''Här är det'' sa jag och pappa gjorde en hastig sväng.
När vi kom in så låg mamma i sängen och sov.
Pappa och jag satte oss i varsin fotölj bredvid sängen.
''Jo pappa,det går en tävling varje år på skolan som heter 'stratford talent'...Cassie tyckte jag skulle vara med i den,man vinner pengar'' sa jag.
''vill du vara med i tävlingen så är det inga problem för mig vettu'' sa pappa.
''jag vet inte..'' sa jag och funderade.
''Gör det Alexandra,för mig'' hörde jag mamma säga helt plötsligt.
''Va?'' frågade jag.
''Va med i den där tävlingen,du sjunger som en gudinna..'' sa hon.
''Jag vet inte om jag vill'' sa jag.
''Jo det vill du,snälla..gör det för mig'' sa hon svagt.''det är det sista jag vill innan jag dör,att få höra dig sjunga!''
''Du kommer inte dö mamma,du klarar det här'' sa jag,mest för att intala mig själv.
''Jag vet inte Alexandra,jag har kämpat i 2 år nu,jag e trött'' svarade hon.
''Älskar dig mamma'' sa jag och tårar bildades.
Jag blundade hårt och tårarna rann ner för kinden.
________________________________________________________________________________
2:a delen!!
Jag är såååå tacksam för ALLA fina kommentarer ni ger!!
det värmer rejält!<3<3<3
Jag tycker att novellen börjar få ett flyt och om ni undrar när justin kommer in...ja då får ni vänta 1 eller 2 kapitel!
Hoppas den här novellen blir bra nu!
Kram!<3<3
ps: kommer nog inte upp något imorgon,ska fira min pappa som fyllt år...men söndag kanske!;)
Signalerna gick men det var ingen som svarade,jag ringde om och om igen.
''Shit,förlåt att ja avrg inte svarat,hade mobilen på ljudlöst på mitt rum och jag var i köket'' stod det på ett sms från Cassie.
Jag ringde upp och den här gången svarade hon direkt.
''Hej,kan du komma till mig?'' frågade jag.
''ah,sure..kommer nu!'' svarade hon och sedan la vi på.
Det tog ungefär 5 minuter innan det plingade på dörren och jag sprang ner för att öppna.
''hej'' sa jag och kramade henne.
''hej,snygg du är!'' sa hon och jag rynkade på näsan.
(tänk er att hon inte håller på att öppna dörren)''Ska vi gå upp,jag behöver prata med dig'' sa jag och hon tog av sig sina skor.
''okej,vart är din mamma?'' frågade hon och jag hajade till.
''Jo,det är det jag måste prata med dig om'' sa jag och hon tittade oroligt på mig.
Vi gick upp och satte oss i sängen mittemot varandra.
''Har det hänt nåt Alex,du kan berätta allt för mig'' sa hon och jag log lite.
''Ja och jag vet det men jag har faktiskt...'' började jag.
''vad har du gjort,berätta nu!'' sa hon.
''jag har inte berättat en grej för dig,och det gäller min mamma'' sa jag och hon tittade med en obeskrivlig blick på mig.
''för 2 år sen så fick vi reda på att min mamma hade cancer'' sa jag och hon drog andan.
''Herregud'' viskade hon.
''jag har inte sagt det till dig och jag känner mig så dum,jag har ljugit för dig hela tiden,sagt att mamma vart på jobbet när hon i själva verket vart på sjukhuset..förlåt'' sa jag och tittade ner.
''Alexandra,varför har du inte berättat det här tidigare?'' frågade hon.
''Jag vet inte..'' sa jag.
''Jag borde vara arg på dig för du har faktiskt ljugit för mig,men...jag kan inte det för det spelar ingen roll om du ljugit för mig i 2 år just nu,för jag är så ledsen för din skull,men du vet att jag finns här för dig!'' sa hon och log.
''ja'' sa jag och hon gav mig en lång kram.
Då hade jag äntligen berättat det!
Efter några timmar utav flams och allvar så skulle Cassie gå hem.
''Ska vi åka upp till mamma en sväng bara du och jag?'' frågade pappa eftersom de andra var borta,hos kompisar.
''Ah kan vi göra'' svarade jag och började ta på mig mina skor.
Det tog en kvart att åka upp till sjukhuset och när vi var framme så gick vi till expeditionen och han berättade vart vi skulle gå.
''Här är det'' sa jag och pappa gjorde en hastig sväng.
När vi kom in så låg mamma i sängen och sov.
Pappa och jag satte oss i varsin fotölj bredvid sängen.
''Jo pappa,det går en tävling varje år på skolan som heter 'stratford talent'...Cassie tyckte jag skulle vara med i den,man vinner pengar'' sa jag.
''vill du vara med i tävlingen så är det inga problem för mig vettu'' sa pappa.
''jag vet inte..'' sa jag och funderade.
''Gör det Alexandra,för mig'' hörde jag mamma säga helt plötsligt.
''Va?'' frågade jag.
''Va med i den där tävlingen,du sjunger som en gudinna..'' sa hon.
''Jag vet inte om jag vill'' sa jag.
''Jo det vill du,snälla..gör det för mig'' sa hon svagt.''det är det sista jag vill innan jag dör,att få höra dig sjunga!''
''Du kommer inte dö mamma,du klarar det här'' sa jag,mest för att intala mig själv.
''Jag vet inte Alexandra,jag har kämpat i 2 år nu,jag e trött'' svarade hon.
''Älskar dig mamma'' sa jag och tårar bildades.
Jag blundade hårt och tårarna rann ner för kinden.
________________________________________________________________________________
2:a delen!!
Jag är såååå tacksam för ALLA fina kommentarer ni ger!!
det värmer rejält!<3<3<3
Jag tycker att novellen börjar få ett flyt och om ni undrar när justin kommer in...ja då får ni vänta 1 eller 2 kapitel!
Hoppas den här novellen blir bra nu!
Kram!<3<3
ps: kommer nog inte upp något imorgon,ska fira min pappa som fyllt år...men söndag kanske!;)
Kommentarer
Postat av: XTZ
Du har verkligen fått till det riktigt bra./ Tog bort en blogg på Blogg.se förut./ Allt är visserligen inte alls "helt perfekt" på Bloggplatsen heller, men om jag inte har missat något tycker jag att man kan vara mer kreativ och mångsidig där. Man kan t.ex. ha en mer personlig stil om man tar sig tid med det och bl.a. ha flera kategorier.
Trackback
